Ja nu är det bevisat katter går inte att lite på.

En gång när jag gick kanske i 7:an, så var jag på väg hem från annso, det
kommer fram en katt och börjar stryka sig mot mina ben. Jag tyckte att den var gullig och
klappade den lite, när jag sedan slutade klappa så strök den sig lite till sen så bet den mig i benet.
Jag blev rädd och sprang därifrån.


En annan gång var jag och Sara hos Mikke, vi sitter i bilen och hans katt hoppar in och
börjar gosa med oss. Vi klappar den men efter en stund börjar han bita efter oss,
vi blir rädd och hoppar ur bilen, kvar sitter katten.



Och slutligen igår. Jag och Sara står på byn. En katt kommer och springer emot oss, söt tycker jag.
Han börjar också att stryka sig mot oss och söker uppmärksamhet. Vi klappar den lite. Sen börjar vi
prata om lömska katter. Katten går bort en bit, men kommer sedan tilbaka och stryker sig först
mot Sara. Sara tror att den har nafsat på henne. men hon är inte säker. Katten kommer mot mig, jag
klappar den lite och när jag slutar biter den mig i benet. Jäkla katt.

Slutsats: Katter är lömska, hur gosig dom än verkar så kan man inte lita på dom för fem öre.

/M