Hon har varit lite svår att lägga senaste månaden, förut la man bara ned henne och satte igång speldosan. Men nu har jag fått lagt mig bredvid henne för att få henne att somna (fast ikväll fick jag henne att somna i sin egen säng) 

Vi har även bytt till sittdel i vagnen så att vi kan spänna fast henne (hon är en vilding). Hon älskar att bada och har fått svalka sig i mörtsjön när det varit så varmt, hon plaskar och är hur nöjd som helst. Hon har även blivit mammig när hon är trött och ledsen. Sover fortfarande lite på dagarna så blir lätt övertrött, hoppas att set blir bättre när temperaturen blir normal. 

Hon är väldigt förtjust i helmer och ålar gärna efter honom , han är lite rädd för henne eftersom hon vill riva i pälsen :)

Annars har vi hängt en hel del i mörtis, både hos zalla och vid våran. 

Stella har börjat åla, så nu måste man ha ögonen på henne hela tiden. De senaste dagarna har hon varit väldigt gnällig, vill att jAg ska bära runt på henne. Lägger in några bilder från de senaste veckorna. 

Så var det juli och sommar, roligt med lite sol för er som har semester :)

Jag har varit hemma och varit dödssjuk i två dagar men nu börjar det bli bättre. Det är mycket nu med bröllop och möhippor hit och dit. Förra helgen hade vi möhippa för Evelina, i helgen gifte sig Sandra och Matti! 

 

Redan när jag vaknade på onsdagmorgon runt nio hade jag värkar, men de var inte så starka, men jag kände av dem, Eftersom jag inte haft några förvärkar tidigare trodde jag att det var det. Jag var ute och gick med Helmer en sväng och hälsade på pappa som jag gjort alla dagar jag varit hemma, den här dagen var även  elektrikern hemma hos oss och fixade massa. Jag kände att det började göra lite ondare och runt tre tog jag ett bad och medan jag badade h´slapp jag värkarna, men så fort jag klev upp kom de igen. Jag hade fortfarande ingen aning om det var riktiga värkar eller förvärkar, gjorde ju inte superont men däremot tyckte jag att de hållit på så länge. Vid sex kom Annso och Jonas förbi en sväng, medan de var här fick jag några värkar som jag var tvungen att gå omkring när jag fick. Då kanske de var ca 10-15 min mellan. Mamma hade varit ute med Helmer på promenad och vi bestämde att han skulle sova där, if vi skulle bli tvungen att åka in.

Vid typ nio ringde jag förlossningen bara för att fråga om de trodde att det var riktiga värkar eller förvärkar, de sa bara ring igen när du haft 3 värkar på 10 min. SÅ jag satte mig å kollade på tv igen och värkarna fortsatte komma, med ca 7-8 min mellanrum, sen skulle vi gå och lägga oss, men jag kunde inte somna, gick och tog en dusch och sedan satte jag mig i mörkret och tyckte synd om mig själv för att jag inte kunde sova. Insåg att det inte gjorde tillräckligt ont för att det skulle vara dags att åka in, men tänkte att jag ringer förlossningen ändå för man kanske kan få något som gör att man kan få sova och jag hade ju ändå haft värkar hela dagen och nu kom det med 5 min mellanrum. När jag ringde så sa de åt mig att åka in, då var klockan strax innan två på natten.

Kändes skönt att någon skulle kolla om det var på riktigt eller om vi bara skulle bli hemskickade igen. Jag trodde på det sista men hoppades på att få något så att jag skulle kunna somna.

 

På vägen in fortsatte värkarna, men de gick bra att åka bil in. När vi kom fram var klockan runt halv tre, vi fick komma in i undersöknings rummet och jag kände mig fånig att vi redan åkt in.

Blev uppkopplad mot en CTG som mäter värkar och barnets hjärtljud. Värkarna fortsatte komma regelbundet. Sedan kollade hon om jag var öppen och då blev både hon och jag förvånad när hon sa att jag var öppen 6-7 cm. Så då fick vi ett rum och jag fick frågan om epidural, jag sa nej. Hade ju funderat hur jag skulle göra, men jag kände att när jag redan klarat av så stor del av jobbet så kunde jag klara resten också (sen hatar jag ju nålar... ) Värkarna började göra mer och mer ont och kom väldigt tätt, jag tog ett bad, eller rättare sagt Lars fick duscha mig på magen medan jag låg i badkaret. Efter badet försökte jag stå och gå så mycket som möjligt men till slut ville jag bara ligga ned. Bad att få testa lite lustgas på lägsta nivån (var rädd att må illa). Kände inte så mycket och mådde inte heller illa av den, efter det så satt jag med lustgasen mest hela tiden :)

Vid sju var jag fullt öppen, men vattnet hade inte gått ännu. allt här är lite som i en dröm, för jag var påverkad av lustgasen. Vid ett tillfälle frågade Lars barnmorskorna om det var farligt att ta för mycket lustgas (han tyckte väl att ag höll lite väl hårt i masken). Vid åtta så ville de att vattnet skulle gå, jag testade att lägga mig på sidan och då kom det direkt. Stella låg fortfarande väldigt långt upp, så jag fick inte börja krysta. Vid 9.40 var hon så pass långt ned att jag fick börja krysta, och det gjorde jag, men mina värkar var inte så långa, så jag fick värkstimulerande. Jag krystade hur länge som helst kändes det som, men hon kom inte ut, det började prata om sugklocka, men det ville jag inte. stellas hjärtljud var bra hela tiden så därför fick jag krysta så pass länge som det blev. Jag var alldeles slut i kroppen av att krysta utmattad och trodde inte att jag skulle orka mer. Tillslut insåg de att det var en stor bebis och bestämde för att klippa lite, de klippte i en värk och sedan nästa värk krystade jag ut henne. Världens finaste Stella kom ut 11:11, 53 cm lång och 4460 g tung med massa mörkt hår som de tjatat om för att få mig peppad :)

 

Det jag tyckte var jobbigast var krystvärkarna, inte för att det gjorde ondast eller så, utan för att jag blev så fysiskt utmattad, har aldrig varit så trött i kroppen i hela mitt liv. Höll på med krystvärkarna i 1,5 h, så länge brukar de tydligen inte låta förstföderskor hålla på, men eftersom Stella mådde bra så blev det så för mig.